Krillan it is!

Igår drog jag tummen ytterligare ett litet snäpp från röven. Och ringde en körledare. Hans kör håller till i närheten där jag bor. Som tur hade jag hittat kören precis den dagen som de hade övning. Så när klockan närmade sig 19 var det bara att traska dit. Jag kände mig inte nervös förän jag stod utanför dörren. Men jag fick ett varmt välkommnande, det kunde inte ha varit bättre.

Nu gäller det bara för mig att träna in alla sånger...


I natt drömde jag att jag och sambon var på förlossningen. Jag hade värkar och när det var dags att pressa ut den lille fanns det inga värkar kvar. Jag bad om värkstimulerande men sjuksköterskorna ville inte ge mig det och jag lade mig på sidan. Och började räkna månaderna; mars, april...maj... oktober ja 9 månader. Vi pratade en stund medan jag låg på sidan och plötsligt rasade bara magen ihop. Som en jäst bulldeg som bara sloknade ihop. Läkaren tog på magen och sa att bebisen nog hade dött så jag skulle få värkstimulerande och föda. Ut kom världens vackraste bebis, en liten pojke med en röd/orange hudfärg. Och jag grät som om jag aldrig hade gjort nåt annat i hela mitt liv. Vi lindade in honom i en sjukhusfilt och beundrade hans ögonbryn. Han skulle få heta Daniel.

Visst är det konstigt vad hjärnan kokar ihop ibland. Det var så skönt att vakna upp och inse att det bara var en dröm.