nyopererad
I måndags åkte vi till läkaren på vårdcentralen. Min dotter hade då haltat i 2 veckor. Väl framme undersöktes hon och tillslut fick vi en akut remiss till röntgen. På röntgen fick vi stränga order om att flickan inte fick belasta benet mer. Då brast det i mammahjärtat av oro. Vi blev vidareskickade till Luleå lasarett och där tog de fler röntgenbilder. Det visade sig att höftkulan hade glidit ut läge. På Luleå lasarett fick vi ett rum som skulle bli vårt under natten.
Nästa morgon var det dags för operation. Hon fick några "snurrpiller" som sköterskorna kallade det för, lugnande hade vi vuxna nog sagt. När hon skulle somna var nog det jobbigaste men personalen tog väl hand om mig. Medan operationen varade gick jag tillbaka till rummet och sov en stund. 2 timmar senare fick jag gå till uppvaket och ytterligare en timme vaknade hon. Och var en ilsken liten 12-åring. "Alla får åka härifrån när fan får jag fara tillbaka?" Efter en timme till fick vi åka tillbaka.
Flickan fick lite smärtstillande men var snabbt uppe på benen och kände på hur det skulle kännas att gå själv till toan. Det var inte mycket mamman fick hjälpa till med. "Jag kan det här själv". Jag fick helt enkelt bara heja på! Under tiden vi var på operation fick vi byta rum. Från vårt mysiga till ett dubbelrum. Och under natten fick vi kompanjoner. Vi började så smått att längta hem.
Klockan 15 nästa dag blev vi utskrivna. Och det har aldrig varit så SKÖNT och konstigt att komma hem.
ETT STORT TACK till Anna-Lena och Viola (+ alla andra vi inte kan namnet på) för ert omhändertagande <3
Vårt första rum (och Milen :))
Vi kollar lite film, Milen igen :)
Gissa filmen ;)
Sjukhuskäket. Lyxigt?
Nyopererade snuttan. (Milen var med alla dagar...hela tiden. Ville inte lämna oss en sekund)
Nästa morgon var det dags för operation. Hon fick några "snurrpiller" som sköterskorna kallade det för, lugnande hade vi vuxna nog sagt. När hon skulle somna var nog det jobbigaste men personalen tog väl hand om mig. Medan operationen varade gick jag tillbaka till rummet och sov en stund. 2 timmar senare fick jag gå till uppvaket och ytterligare en timme vaknade hon. Och var en ilsken liten 12-åring. "Alla får åka härifrån när fan får jag fara tillbaka?" Efter en timme till fick vi åka tillbaka.
Flickan fick lite smärtstillande men var snabbt uppe på benen och kände på hur det skulle kännas att gå själv till toan. Det var inte mycket mamman fick hjälpa till med. "Jag kan det här själv". Jag fick helt enkelt bara heja på! Under tiden vi var på operation fick vi byta rum. Från vårt mysiga till ett dubbelrum. Och under natten fick vi kompanjoner. Vi började så smått att längta hem.
Klockan 15 nästa dag blev vi utskrivna. Och det har aldrig varit så SKÖNT och konstigt att komma hem.
ETT STORT TACK till Anna-Lena och Viola (+ alla andra vi inte kan namnet på) för ert omhändertagande <3
Vårt första rum (och Milen :))
Vi kollar lite film, Milen igen :)
Gissa filmen ;)
Sjukhuskäket. Lyxigt?
Nyopererade snuttan. (Milen var med alla dagar...hela tiden. Ville inte lämna oss en sekund)
Denna erfarenhet gav mig inblick i hur det kunde vara att tillbringa dagar på ett sjukhus. Tänk att det finns dom som tillbringar sin vardag på sjukhus.
Hur många dagar i sträck har du tillbringat på sjukhus?
Hur många dagar i sträck har du tillbringat på sjukhus?
Kommentarer
Trackback
